Så här ser ett nybörjarspår ut

När man börjar med Viltspår så följer man ett blodspår som droppas ut i förväg av en spårläggare.
Blodet är nötblod som kan köpas i affären. (3 dl till 600m)
Spårläggaren har en liten flaska och stänker små bloddroppar med lite mellanrum, ungefär så som det skulle droppa från ett skadeskjutet djur som springer.

De första spåren är helt raka, ca 50-100 meter långa och går i lätt terräng.
I slutet av spåret lämnar man en skank av rådjur eller älg.

Man låter spåret "ligga" minst 1 timme, gärna 3-5 tim innan hunden får spåra.

Man kommenderar hunden sitt och sätter på spårselen.
Därefter går man bort till "skottplatsen" och undersöker den. När man hittat blodspår eller djurhår kallar man på hunden.
Sen är det bara att lita på hunden och vara observant på hundens signaler "att nu har jag spåret"!

Här kan du se några av spåren som Tuva gick när hon lärde sig.
Det visade sig att hon var väldigt talangfull och mycket spårnoga. Vi utsågs till att delta i Länsmästerskapet i Viltspår i Jönköpings län.

Ordinarie prov - öppenklass i Målilla 208-05-17
Domare var Ingvar Hammargren.
Tuva fick ett 1:a pris.
Det var extremt torrt i markerna och mycket svåra spårförhållanden.
Tuva startade för första gången i öppenklass och klarade sig riktigt bra. Hon fick ett 1: a pris och blev delad 4:a av 15 hundar. (7 klarade inte spåret). Detta trots att hon bara tränat 2 spår sedan i förra hösten. Eftersom hon är väldigt spårnoga så håller hon ett ganska långsamt tempo men det brukar öka lite med tiden när vi gått några spår.

Omdöme:
Spårförmåga: utmärkt  Arbetstempo: lämpligt  Självständighet: ej behövt ingripanden eller hjälp  Skottprövning: godkänd
Allmänt omdöme: En försiktig liten dam, väldigt spårnoga, något lite lågt tempo, två små tapter annars OK.